En klubb för alla

Vi har en vision om att alla som vill ska kunna spela hockey, och att alla ska få vara med. Vill du vara med i vår klubb? Skicka ett mejl.

Kontakta oss

Ishockey är roligt

Ishockey är en sport som uppstod i Kanada, men som idag utövas över hela världen. I Sverige är ishockey en av de allra populäraste sporterna. Det är också en sport där man kan vara aktiv som proffs upp till en ganska hög ålder.

Den Parisfödde amerikanen Raoul Le Mat är inte så känd i Sverige idag, men det var han som gav landet en av dess nationalsporter. Le Mat ägde ett bolag som producerade och distribuerade filmer, och han drev också biografen Piccadilly på Birger Jarlsgatan 16. Tillsammans med Ernest Viberg och Thomas Cahill introducerade han ishockey i Sverige 1919. Året därpå var han lagledare för det svenska herrlandslaget i ishockey vid OS i Antwerpen, som till största delen bestod av bandyspelare som hade valt att tävla i ishockey, samt några svenskar som spelat i de tyska och österrikiska ishockeyligorna. Första gången som en officiell ishockeymatch spelades i Sverige var faktiskt inte förrän året därpå, 1921. Mer än 2000 personer satt i publiken när IFK Uppsala besegrade tyska Berliner SC med 4-1 på Stockholms Stadion. Man kan med andra ord inte påstå annat än att den svenska publiken tidigt var med på noterna.

Länge var det dock bandy som var den populärare vintersporten i Sverige. Till en början var ishockeyn ett utpräglat Stockholmsfenomen, men vid slutet av 1940-talet fanns det klubbar i hela Sverige. 1956 hade ishockeyn fler åskådare än bandyn, av de två stora lagvintersporterna. Idag är ishockey Sveriges nationalsport, och konkurrerar egentligen bara med fotboll om att vara Sveriges populäraste sport.

Långt upp i åldrarna

Trots att ishockey är en tuff sport kan många spelare hålla på med den länge, långt efter att de skulle fått lägga utrustningen på hyllan om de hade sysslat med någon annan lagsport. Gordie Howe var 52 år gammal när han spelade sin sista match för Hartford Whalers 1980. Tretton år senare spelade Hans Dahllöv, född 1941, en match för Brynäs eftersom laget inte fick tag i någon annan målvakt. I Duluth i Minnesota finns en 94-åring som fortfarande spelar ishockey, om än på motionärsnivå, tre till fyra gånger i veckan.

Vad är det med ishockey som gör att man kan hålla på så länge? En viktig orsak är naturligtvis att det är en rolig sport. Ju roligare något är, desto längre vill man hålla på med det. Men det handlar också om hur ishockey spelas. En hockeymatch är intensiv och explosiv, med många byten, vilket gör att man har tid att återhämta sig innan det är dags att ge sig ut på isen igen, ge järnet, bli utbytt, och upprepa det hela under tre perioder à 20 minuter. Av allt att döma sliter det mindre på kroppen att idrotta på detta sätt än att varva lågintensiv och högintensiv ansträngning, utan vila emellan, som man gör i många andra sporter, som fotboll. Det sätt som ishockeyspelare tränar på, med mycket styrketräning, stärker också kroppen. Det gör dels att man klarar det hårda spelet på isen, men också att kroppen håller längre.

Den enda nackdelen med ishockey, egentligen, är att utrustningen som behövs för att spela är ganska dyr. Det går dock att köpa mycket utrustning begagnad.